Året som gått

Efter flera månaders uppehåll fick jag ett infall att skriva av mej lite. Jag brukar ju alltid summera året som gått på ett eller annat sätt, här på bloggen. Kanske mest för min egen skull, för att minnas. Nu vet jag egentligen inte riktigt vad jag ska skriva. Hur jag ska få ihop ett vettigt inlägg. Ska jag skriva om några särskilda händelser? Några höjdpunkter från 2014? Såsom flytten till vår alldeles egna bostad, Englandsresan, våra bästa vänners bröllop, eller den supervarma sommaren? Det är väl de stora händelserna som jag kommer på såhär på rak arm. Och de var alla helt fantastiska.
Men den största förändringen har ändå skett inom mej. Den är en sån som inte syns, utan bara finns där. Jag har hittat nåt som lindrar rastlösheten och oron.  Eller jag har hittat nåt inom mej som lindrar, och antagligen har det funnits där hela tiden, jag har bara haft svårt att se det. Jag har hittat lugnet. Och kanske man kan säga att jag har hittat mej själv. Tillåtit mej att bli mej själv.
Det började med ett beslut jag tog för över 1 år sedan. I Oktober 2013. Beslutet var att ge mej själv 15 minuter per dag att andas och göra några få yogarörelser. Att ge mej själv en chans genom yogan. Dessa 15 minuter skulle bli direkt från morgonen precis då jag stigit upp. Första veckorna var såklart lite jobbiga, jag var trött och tänkte att jag hellre skulle sova de 15 minuterna extra. Men de 15 minuterna blev sakta men säkert 20,25, och 30 minuter. Utan att jag ens tänkte destu mer på det. Det var något jag VILLE göra, och gärna steg upp tidigare för att göra. Nu är jag uppe i 40 minuter per morgon, och känner mej inte ens då riktig klar. Solhälsningarna och övningarna har blivit en rutin, och jag mår inte bra om jag är utan dem någon längre tid. Jag ser till och med fram emot dem varje dag då jag slår upp ögonen till en ny dag.
Och oj! så mycket jag gått framåt under ett endaste år, naturligtvis genom konstant träning, och sen genom bra lärare. Så många saker jag aldrig trodde var möjliga med min kropp, går som en dans nu! Då tänkte jag ALDRIG. Nu tänker jag på de små framstegen jag gör dagligen, och accepterar mej själv och min kropp. Berömmer mej själv för vad jag presterar. Och tänker att det är helt okej om det inte går just idag.
Sen är det allt detdär på insidan också som liksom har kommit på köpet. Lugnet, synen på livet, på sej själv och andra människor. Världen. Viljan och hoppet. Att kunna vara positiv. Att ta hand om den kropp man har fått. Den är unik.
Så det jag vill få sagt med detta nu, är att vi alla har det inom oss. Det gäller bara att hitta det. Detdär som får oss att vilja, att älska och acceptera.

It's been 5 years

Tänkte fortsätta bildbomba då jag för en gångs skull har inpluggat den externa hårddisken.

Kanske finns nåt jag inte visat?

Written in these walls are the stories that I can't explain

We travel not to escape life, but for life not to escape us

Jagar dendär känslan. Dendär känslan jag får bara av att resa. 

Känslan av total lycka. Att vara på väg. Någonstans. Ingenstans. Att vara. I nuet. 

Att göra något jag aldrig gjort förut. Vara på ett ställe jag aldrig varit på förut. 

Upptäcka. 

Vakna upp på nya platser. Försöka mätta alla sinnen.

 Andas dendär luften som tillhör alla. Och ingen. 

Träffa domdär människorna. Som kan komma att förändra min väg. Mitt liv. 

Att se. Öppna ögonen. Och hjärtat. 

En sån människa vill jag va!

I lördags kom jag till jobbet, med sömnskorv i ögonen och håret på ända. Jag tog emot dagens första samtal som jag lugnt kan säga att gjorde min dag. Det var en kvinna som jag friserat några dagar innan, som ringde för att berätta för mej hur glad och nöjd hon var över frisyren och färgen, och önskade mej en bra dag. Detta lyfte upp mej och gjorde mej på riktigt gott humör hela dagen. Tänk att det finns sånahär människor som bryr sej om att ringa och berätta hur nöjda de är. Som vill och ids göra det. En sån människa vill jag också va! Det är inte svårare än så att sätta ett leende på en annan människas läppar. Tack. 

It's always darkest before the dawn

En månad utan yoga och meditation, och min kropp fullständigt skriker efter det. Orsaken är tidsbrist, och prioritering av att få klart nya hemmet. Nya hemmet är inte 100% klart ännu, men vi bor där mitt i kaoset iallafall. Har åtminstone fått in sängen i sovrummet nu, och badrummet ska bara få lite färg i taket ännu så borde det vara klart. Min allmänna hälsa är inte som den ska, och detta skyller jag på att jag inte tränat eller yogat nåt över huvudtaget de senaste veckorna. Jag har bl.a börjat frysa mer, sämre cirkulation i kroppen, och nu idag har jag känningar i ishiasnerven. Värker som tusan i ben, nedre delen av ryggen, och rumpan. Detta problem har jag inte haft en endaste dag sedan jag började yoga dagligen i Oktober.
Blir så sur då jag läser debatterna i ÖT om yoga och religion. Men hallå, de flesta här i landet utövar faktiskt yoga för den egna hälsan och välbefinnandets skull. UTAN att det behöver ha nånting med religion och hinduism att göra. Så typiskt kristendomens följare att anse att det är nåt fel i att  utöva nåt som är förknippat med någon annan religion. Trots att det är för att må bra! SUCK! Open your eyes and mind!
Överlag är jag lycklig trots att det varit en kämpig period och saker och ting inte gått som de skulle och det varit en hel del motgångar. Men nu börjar vi se ljuset i tunneln.. Är så otroligt tacksam för alla som hjälpt oss med allt möjligt! Ni är guldvärda allihopa. Kärlek!

Dag 6

Renoveringsdag nummer sex, och jag gjorde absolut ingenting på "bygget" idag. Tyckte jag behövde göra lite smått och gott hemma också i kaoset. Så kvällen resulterade i nätshopping bestående av nya gardiner till vårt kommande hem.
Måste nog säga att vi fått massor gjort under senaste veckan, har bl.a rivit ut hela badrummet, och målat klart sovrummet. Förhoppningsvis kommer byggarna på måndag och börjar sätta in vårt nya badrum! Och fortsättning följer med målandet av ytorna.
Kaoskaoskaos överallt, men ojj så kul det är!

Lycka

Jag vet att många blir irriterade över att läsa dag ut och dag in om hur andra människor är superlyckliga, allt är perfekt, varje dag är fantastisk, hur hemmet är perfekt, hur duktiga deras barn är, och hur mycket man har lyckats gå ner i vikt. Det kan nog jag också irritera mej på. För visst har alla någon dag som man helst inte skulle ha gått upp alls. Men det vill man ju inte visa på de sociala medierna. Att någon dag nu som då inte alls har vari nå vidare.
 Men nu tänker jag skriva exakt ett sådant inlägg, skryta om hur bra jag har det. Mitt i allt flyttkaoset här hemma på genvägen, känner jag mej fullständigt lycklig. Och jag vill hålla kvar vid den känslan så länge det bara går. Efter att aldrig ha haft några särskilda planer eller drömmar för framtiden, funderat över vem jag är, vad jag vill, vad som gör mej lycklig, så känner jag ändå att just nu, är jag exakt på det ställe i livet som jag vill vara på.
Jag har de bästa vännerna, och den bästa mannen, bästa familjen och en god hälsa. Och snart ett nytt hem som är bara vårt. Jag har hittills haft råd att resa flera gånger i året, har ett bra jobb med fina kunder, och har möjlighet att gå ut och andas frisk luft, och röra på mej dagligen om jag så känner för.
Så, färdig skrutit för idag. Varsågoda, nu kan ni sitta och muttra över mitt positiva tänkande en stund. This is me.
Dags för ett yogapass på det! ;)